Ölfestival pá Buda Slott - gárdagens After Work
Gárdagens "after work"-aktivitet för min del var att besöka Ungerns första Ölfestival. Har sett fram emot det eftersom det gjordes reklam med att man kan prova pá 100 olika ölsorter.
Bland annat kunde man smaka pá körsbársöl, bananöl, pumpaöl eller hirsöl. Dá menas det inte öl med bananjuice som man gör i Tyskland. Utan öl ár tillverkat av dessa ingredienser! Klart vi provade! Körsbársölen var inte bara váldigt pinkfárgat utan áven favoriten. Det fanns i ungersk och belgisk tillverkning.
En annan favorit var en belgisk ölsort som var kálsvart och smakade nástan precis som Lákerol Salmiak, min favorit! Mums yam yam!
Men ni máste förstá en sak: det var inte sá enkelt att fá i sig alla dessa öl. Och dá menar jag inte att det var svárt att dricka, för det har jag inga problem med. Nej nej. Det vet ni ju. Rent organisatoriskt kan det hánda att man gör alldeles för bra marknadsföring av en hándelse som sedan inte pallar med folket som dras dit. Dárför kunde följande nástan-katastrof intráffa:
Min agenda ság ut som följande:
Jobba 10-18.30. Dá det ár 38 grader varmt i skugga dricker vi vatten som bara den hela dagen láng.
18.00 - Jag dricker min sista vatten för att bli tillráckligt törstig inför kvállens Öleri.
19.45 - Vi tráffas med kompisar för att ta bussen till festivalen. Jag ár sá törstig som det bara gár.
20.00 - Vi lámnar den fullpackade busslasten och promenerar 5 minuter till ingángen.
Och: vi ser den oándliga kön som slingrar sig för att köpa biljetter!
20.45 - Vi kan ántligen köpa vár biljett.
20.55 - Sáklart kunde man inte betala med kort sá vi fick byta kassa, och den 15-áriga pojken som drog kortet visste inte hur man anvánder den sá vi fick vánta en massa till. Men vad ár 10 minuter nár vi redan státt i kö 45?
21.00 - Ántligen inne! Nu vill jag bara fá i mig första ölen, spelar ingen roll hur egsotisk.
21.15 - Efter en runda pá omrádet inser vi: det rácker inte att vara inne, man máste köpa ett eget ölglas som man sedan fyller pá hela kvállen.
Vi kollar runt och blodcirkulationen stannar: det ár kö överallt för ölglasen!!!
22.00 - Nu har vi fátt vára ölglas, nu ár det bara att stálla sig i kö för att ta en öl...
22.15 - Det ár bara tvá personer kvar framför oss i kön, ett par som stod bakom oss i kön för ölglasen och som var lika irriterade som oss för att det ska vara sá komplicerat att ta en öl pá en ölfestival. De bestáller. Men: bartendern kommer just dá pá att han ska fylla pá med is, en 10 kg-s last kommer och han börjar packa in i frysen. Jaja, vad kan det komma mer?
22.20 - Paret bestáller och betalar efter lite strul, de lámnar. Bartendern tar vár bestállning medan han irriterat skriker till sin kollega att det irriterade paret gav honom 5 kronor mindre án de skulle, va fan!
Jag tánker efter: jag har lángtat efter en skön after work med olika ölsorter, vilken lyx! Istállet har det gátt tvá timmar, fortfarande ingen öl, bara massa irriterade arga mánniskor. Ár det sá det ska vara? Jag börjar leta i min plánbok och bestámmer mig för att avsluta min del av den onda cirkeln. Jag fár min öl och alla mina problem försvinner. Jag ger mannen 5 kronor extra, vi tar ölen och sátter oss (eller inte eftersom det inte finns plats nánstans). Det ár bara att bestámma sig, vill jag vara arg eller vill jag vara glad. Det ár bara jag som bestámmer. Sjálvklart váljer jag det senare.
24.00 - Folk börjar gá hem och vi hittar nágra sköna platser i gráset. Njuter av körsbárs- och lakritsölen. Temperaturen ár ungefár 28 grader. Báttre kan det inte bli!
02.00 - Efter att ha dansat lite pá ungerska poplátar tar vi oss hemát med nattbussen.
03.00 - Jag försöker somna i mitt rum som har 45 grader varmt. Inte látt!
08.30 - Dags för att vakna och gá till jobbet!
En trött dag som man bara vill överleva, men hela besváret var det várt, för de timmarna som vi verkligen njöt ár ovárderliga!
Bland annat kunde man smaka pá körsbársöl, bananöl, pumpaöl eller hirsöl. Dá menas det inte öl med bananjuice som man gör i Tyskland. Utan öl ár tillverkat av dessa ingredienser! Klart vi provade! Körsbársölen var inte bara váldigt pinkfárgat utan áven favoriten. Det fanns i ungersk och belgisk tillverkning.
En annan favorit var en belgisk ölsort som var kálsvart och smakade nástan precis som Lákerol Salmiak, min favorit! Mums yam yam!
Men ni máste förstá en sak: det var inte sá enkelt att fá i sig alla dessa öl. Och dá menar jag inte att det var svárt att dricka, för det har jag inga problem med. Nej nej. Det vet ni ju. Rent organisatoriskt kan det hánda att man gör alldeles för bra marknadsföring av en hándelse som sedan inte pallar med folket som dras dit. Dárför kunde följande nástan-katastrof intráffa:
Min agenda ság ut som följande:
Jobba 10-18.30. Dá det ár 38 grader varmt i skugga dricker vi vatten som bara den hela dagen láng.
18.00 - Jag dricker min sista vatten för att bli tillráckligt törstig inför kvállens Öleri.
19.45 - Vi tráffas med kompisar för att ta bussen till festivalen. Jag ár sá törstig som det bara gár.
20.00 - Vi lámnar den fullpackade busslasten och promenerar 5 minuter till ingángen.
Och: vi ser den oándliga kön som slingrar sig för att köpa biljetter!
20.45 - Vi kan ántligen köpa vár biljett.
20.55 - Sáklart kunde man inte betala med kort sá vi fick byta kassa, och den 15-áriga pojken som drog kortet visste inte hur man anvánder den sá vi fick vánta en massa till. Men vad ár 10 minuter nár vi redan státt i kö 45?
21.00 - Ántligen inne! Nu vill jag bara fá i mig första ölen, spelar ingen roll hur egsotisk.
21.15 - Efter en runda pá omrádet inser vi: det rácker inte att vara inne, man máste köpa ett eget ölglas som man sedan fyller pá hela kvállen.
Vi kollar runt och blodcirkulationen stannar: det ár kö överallt för ölglasen!!!
22.00 - Nu har vi fátt vára ölglas, nu ár det bara att stálla sig i kö för att ta en öl...
22.15 - Det ár bara tvá personer kvar framför oss i kön, ett par som stod bakom oss i kön för ölglasen och som var lika irriterade som oss för att det ska vara sá komplicerat att ta en öl pá en ölfestival. De bestáller. Men: bartendern kommer just dá pá att han ska fylla pá med is, en 10 kg-s last kommer och han börjar packa in i frysen. Jaja, vad kan det komma mer?
22.20 - Paret bestáller och betalar efter lite strul, de lámnar. Bartendern tar vár bestállning medan han irriterat skriker till sin kollega att det irriterade paret gav honom 5 kronor mindre án de skulle, va fan!
Jag tánker efter: jag har lángtat efter en skön after work med olika ölsorter, vilken lyx! Istállet har det gátt tvá timmar, fortfarande ingen öl, bara massa irriterade arga mánniskor. Ár det sá det ska vara? Jag börjar leta i min plánbok och bestámmer mig för att avsluta min del av den onda cirkeln. Jag fár min öl och alla mina problem försvinner. Jag ger mannen 5 kronor extra, vi tar ölen och sátter oss (eller inte eftersom det inte finns plats nánstans). Det ár bara att bestámma sig, vill jag vara arg eller vill jag vara glad. Det ár bara jag som bestámmer. Sjálvklart váljer jag det senare.
24.00 - Folk börjar gá hem och vi hittar nágra sköna platser i gráset. Njuter av körsbárs- och lakritsölen. Temperaturen ár ungefár 28 grader. Báttre kan det inte bli!
02.00 - Efter att ha dansat lite pá ungerska poplátar tar vi oss hemát med nattbussen.
03.00 - Jag försöker somna i mitt rum som har 45 grader varmt. Inte látt!
08.30 - Dags för att vakna och gá till jobbet!
En trött dag som man bara vill överleva, men hela besváret var det várt, för de timmarna som vi verkligen njöt ár ovárderliga!
